falska förhoppningar och lögner, är det nått vi lär oss av? Är det nått vi aldrig glömmer? Ju äldre vi blir desto mindre litar vi ju på andra, eller är det bara jag? Jag förväntar mig inte så mycket av andra och jag tycker det är bra, att jag är sån. Man blir inte lika sårad då. Eller inte jag i alla fall, stenhård ja, eller? Sen finns det alltid människor som jag litar mer på än andra osv. men ni fattar säkert vad jag menar. Jag är så jävla rädd ibland, att jag ska göra eller säga fel. Egentligen är jag inte en sån, men jag har blivit så. Jag gillar inte att såra andra, jag tycker inte om att göra folk ledsna på grund av mina val. Men alltid är det nån som blir sårad, jag kan inte vara allas vänner, allas tröst. 

 Lägg aldrig era hjärtan i någon annans händer bara, DÅLIGT! inte bra. 

Men nu ni! Jag har något jätte viktgt att berätta, vet fan inte vart jag ska börja. Men det är en jätte grym och viktig information.

Okej nu ljög jag. Jag har inget att tala om, livet är som vanligt. Fast bättre på nå vis. Saknar Pia lite bara, vill åka dit, sitta och snacka till 6 på morgonen, klunka kaffe och skratta. Jag saknar kusinerna också såklart. Kanske åker dit en sväng imorgon, ska ju ändå in till stan. 

IDAG kommer det nog ut några nya bilder på lilla mig och lite annat + fårgor & svar. Missa inte det, hehe känns som en reklam grej "efter pausen kommer nya avsnittet av scrubs, missa inte det" hihi. Här sitter jag och skrattar åt mig själv. 

Don't speak 
I know just what you're saying
So please stop explaining 
Don't tell me cause it hurts 
Don't speak 
I know what you're thinking 
I don't need your reasons 
Don't tell me cause it hurts

Tolka rubriken folket! Hur ni vill alltså. Idag måste jag städa och träna, jag är liskom sådär socialsjuk, jag vill ha mycket folk omkring mig. men i helgen blir det nog så, då får jag väl så det räcker och blir över. Imorgon ska jag in till stan med Tony, sen till Ljusdal. Träffa Martin (?) och sen träffa Joel. Efter det blir det systemet, alkohol intag med Karro och såklart krogen. En fullspäckad dag med andra ord!. Ska bli roligt som fan. Kvällen vet jag inte hur den blir faktiskt. En film, tända ljus och mys. Med mig själv. heh, forever alone? nää skojja ba. 

Jag vill pussas! Så PUSS på er glada

Nu vill jag bara sova, men jag kan inte. Antagligen för att jag inte är så gullenuttig ikväll. Jag vill få fram en mening med nått men jag kan bara inte! det liksom finns ingen. allt går inte åt helvete, tur det. Eller hur? men jag har den känslan, att det är så, vet inte varför, kanske är en kvinnlig gen, vem vet.

Jag har en förmåga att kanske inte alla gånger säga vad jag tycker eller känner, jag har en förmåga att inte tala om saker som hänt förr. Idag fick jag lära mig att det inte är bra, visst jag vet också att det alla gånger inte är så bra. Men om jag VÄLJER att inte tala om en sak kan det väl ändå inte betraktas som en lögn? Om jag säger att jag inte vill prata om en sak, så vill jag ju helt enkelt inte göra det. Är man en lögnare för att man håller käften? enligt vissa är man tydligen det.

Men bara för att jag inte vill berätta hela min jävla livshistoria, eller sitta och älta i gamla problem med annat folk så betyder det fan inte att jag ljuger! Usch förbannad och trött är inte en bra kombo. 

Personer runt mig för gärna göra det, släng problemen över mig bara, det är lugnt. Men sen inbilla sig att jag ska göra samma sak, nej du tack. Inte min grej. Det kommer aldrig att bli så heller. Jag pratar med väldigt få personer, speciella personer, sen att andra inte är som mig, det skiter jag i. Olika är bra, men att pressa sönt en människa för att man är så jävla nyfiken och älskar skvaller är nått som inte funkar. jag väljer att vara tyst, och tydligen kan det ge vissa huvudvärk. 

Det finns vissa där ute som ser mig som en helhet, vissa kommer aldrig lösa pusslet.

chilla mannen, jag dricker vin.

Rubriken är en lögn btw.

Idag har jag inte gjort mycket alls, träffat Martin, ätit och druckit kaffe. Imorgon blir det annat! då ska jag göra allt jag skulle ha gjort idag. Nu sitter jag i mitt lilla rum, lyssnar på duality och funderar på vad som är de allra viktigaste med livet, och det är att leva. så länge behövde jag fundera på det. 

Närhet, när tröttnar man på den? En dålig och värdelös fråga. Jag behöver nog inte nån närhet alls. inte idag i alla fall. Jag vill att det ska va kallt och mörkt, vilket det redan är, ute.

Hur kan man önska sig sånt? Ibland kanske det bara blir för varmt, man bränner sig.

Jag fick en kommentar av en vän. Hon skrev att jag är som ett rådjur, minsta lilla ljud och jag funderar på att sticka, minsta lilla grej och jag blir rädd och drar. Min kära vän, det stämmer inte alls. Jag stannar och kämpar för det jag anser är rättvist mot mig. Jag stannar och slåss för de jag behöver. Men det beror också på rädsla.

Jag vill ju inte släppa det som ger mig trygghet, men ibland behöver jag göra det för att inse vad trygghet ger mig. Ibland är jag på riktigt farligt vatten, men på nått vis lyckas jag klara mig. Jag kan vara känslokall ibland, mot mina egna känslor, fattar ni? Jag vet vad det logiska är, vad jag borde känna. Snacka striden i mig då! haha, lite misslyckat är det ju. Jag känner en sak, vet det logiska och går nån from av mellanväg, visar nog aldrig mina känslor 100 procent, eftersom jag vet att det är fel känsla. Eller? Eftersom jag känner det så borde det ju vara rätt. Men tänker man för mycket så är det svårt att släppa vissa saker. 

funderade ett tag på att sova, men ändrade mig rätt snabbt. Jag är lite små arg faktiskt, känner att jag vill krossa ett glas eller nått, låter jätte töntigt men det brukar funka. för stunden i alla fall. jag är nog en sån, en för stunden tjej. bra, dåligt? Det får väl ni avgöra. jag blir arg på mig själv för att jag är USEL på att prata känslor, det är verkligen inte min grej. Så jag blir arg när jag vill säga nått men jag väljer att inte göra det. för det slutar ju med att jag sitter här en månad senare och är arg för ingenting istället. det är väl en av de misstag jag inte lär mig av. måste väl erkänna det då. Nu längtar jag tills imorgon, när jag ska på skolan, träffa Rebecca och få snacka på riktigt. Saknar henne jätte mycket! 

Folk vill att jag skriver om kärlek, men just nu kan jag inte. jag kan skriva en sak, det varar för stunden. mörkt kanske, men stunden kan ju vara länge eller hur?

Klar med artikeln, klar med alla mejl, klar med kaffet. japp jag är fan klar med allt. Nästan, kanske finns lite små saker jag måste göra. Slå på mobilen kanske? Jag har inte orkat laddat den, klarar mig bra utan mobil. Kan faktiskt vara skönt att slippa den. världen går inte under bara för att man har stängt av mobilen en kväll.

Jag fick en fråga idag som jag tänker besvara, har funderat på den ett litet tag och nu kan jag äntligen ge ett någorlunda bra svar, det va nån på bloggen som fråga varför jag ville bli journalist, jag vill bli det för att jag kan påverka hur människor ser verkligheten. Man påverkas av allt man läser, hör och ser och jag vill vara med och påverka. Jag vill vara med och skriva nyheterna ni läser, jag vill vara med och provocera, få er att förstå, få er att vilja veta mer, få er att bli arg, ledsen, glad. Jag vill dela mina tankar med samhället, jag vill skriva om problem, eller kanske skriva om något som sen blir ett problem. Jag vill få er att fundera över saker ni kanske aldrig har tänkt på.  typ. sen älskar jag att skriva, leta upp nya saker, stressa, dricka kaffe och sitta vid datorn så det är självfallet att journalistik är mitt kall i livet liksom.

Puss.