Direktlänk till inlägg 31 oktober 2012
Idag har jag märkt hur skör jag faktiskt är, usch det är lite läskigt. Jag menar, hur många gånger ska man bli sårad innan man lär sig? Man kanske aldrig lär sig, nej det är inte ett "tyck synd om mig" inlägg. Det är bara så att det plötsligt slog mig. Jag måste kanske göra nått åt mitt förflutna? Jag menar, i längden funkar det ju inte att bara skita i det som gör oss ledsen.
Bara rösten gör mig rädd. Varför ska jag ta det här? Jag kan inte låta det rinna ut i sanden. Men samtidigt kan jag inte hålla hårt i nått bara för att rädslan gör mig tokig.
Att ta allt så jävla lätt försöker jag med, att inte låta andra såra mig kämpar jag hårt för, men vad är det för mening? Sårad blir man ju iaf. mer eller mindre. Gråta är jag riktgt dålig på btw, kanske är nått jag borde ändra på. bli en liten lipsill? nja inte min stil. Men jag orkar inte riktigt vara stark längre, för allt faller faktiskt bara nu. snurrigt är ordet. Snurrig är jag, jag måste nog stanna upp och andas lite, hur rädd jag än är för det. Jag kan ju erkänna att jag gör tusen saker för att slippa tänka på det jag saknar. Jag tappar kontrollen och det gör mig illa. För kontroll är det enda jag strävar efter, iaf kontroll på mina känslor och mitt liv. När jag tappar den vet jag inte vem jag är eller vrf jag gör de jag gör. Onsdagskvällen har annat att erbjuda än det här, det vet jag och det gör mig lite glad fastän jag bara vill lägga mig under täcket en timme eller två.
Puss på er glada!
http://www.nattstad.se/Louiseemretsson?id=9951993&m=false Min nya blogg. Alla gamla inlägg finns även där! Puss ...
Jag har ögnat genom 11 sidor av rikspolisstyrelsens årsredovisning. Jag vet helt ärligt inte om jag ska skratta eller gråta... kortfattat kan jag tala om att under rubriken anmälningar så börjar dom (i mina ögon), med bortförklaringar om varför så må...