Direktlänk till inlägg 31 oktober 2012
Problemet gott folk! Problemet är ensamhet, vem vill vara ensam en längre tid? Ingen. Inte jag iaf, problemet är att vi hamnar i panik utan närhet, när paniken går över så blir vi grå, dåsig, hittar ingen mening, man blir depp och lite smått knäpp.
Vi gör misstag och står inte för dom. Vi står bakom dom. "han är ensam, tänk på det, inte konstigt att han super och knullar runt, han vet inte vad kärlek är!", okej? Vad är kärlek då kan jag undra. Vi vill ha våra egna liv, göra våra val, vara fri, samtidigt som vi vill ha någon vid oss genom hela skiten liksom. Så söker vi oss till varandra för att inte vara ensam? JAJJEMEN! Kan man byta ut en mot någon annan? OFC!
Sen släpper i varandra, man "växer" från varandra och har inget gemansamt helt plötsligt, så är det inte.
Spänningen tog slut bara, det fanns inget att gräva i, att hålla hand är inte roligt längre, att kyssa varandra blir en tråkig och jobbig grej, man hittar tusen fel och allt som var så jävla underbart irriterar man sig på, obs! NÄSTA TACK! eller vadå? äh, inte fan vet jag. men det är lätt att göra misstag, jobbigare att göra om misstaget för att såra. ensamheten kommer krypandes hur vi än gör, för ensamma är vi, och bekräftelsen av andra som är det behöver vi. Att se varandra är inte svårt, att förstå varandra är svårare.
Skyller inte ifrån mig
Men du märkte ingenting
Du behövde någon större
Och jag behövde något att längta till
För jag försvinner ibland
Och alla frågar vad jag tänker på
Men jag kan inte berätta
För man får inte tänka så
Men du är nog den
Som jag borde vara hos
http://www.nattstad.se/Louiseemretsson?id=9951993&m=false Min nya blogg. Alla gamla inlägg finns även där! Puss ...
Jag har ögnat genom 11 sidor av rikspolisstyrelsens årsredovisning. Jag vet helt ärligt inte om jag ska skratta eller gråta... kortfattat kan jag tala om att under rubriken anmälningar så börjar dom (i mina ögon), med bortförklaringar om varför så må...