Tänk er den dagen vi kan byta kropp. Du & jag. Tänk er den dagen då vi slipper tröttna på våra kroppar, kan alla vara med på att man tröttnar ibland? Vissa mer andra mindre. Men nån gång. "Jag önskar". 

Ibland önskar jag också. Ibland vill jag se lite annorlunda ut, någonstans. Vi ser alla andra som speciella individer. (Tur det)

Men när vi tittar oss i spegeln, vad ser vi då? Jag kan varenda liten millimeter på min kropp... visst fan blir man less. Jag ser förändringar, stora som små. Jag ser mina fräknar, mina blå ögon, mina kurvor. Det är jag & mina krav, mina mål. Mitt utseende. Varje dag plågas vissa av det. Vissa tycker kanske att jag är för kort, för smal, för tjock. Har för små bröst. Men det är jag. Det är mitt. Någonting som jag bestämmer över & kommer att göra livet ut. Min kropp. 

Andra kanske är avundsjuk, vill se ut som mig. Vill vara så som dom ser mig som. 

I slutändan spelar det ingen roll vad vissa & andra tycker och tänker. Vi hör och ser konstant tjat om kroppar. Konstant tjat om dieter och utseende. Smink, gym, kläder, folk kan till och med peka på hur du ska vara, vilken personlighet som är bäst o.s.v

Men känner alla pressen då? Är vi alla hjärntvättade av reklamer, bilder, filmer, omgivningen, samhället, maten? 

Tror att jag har nämnt någonstans förut att idealet för mig är på distans. Det spelar liksom ingen roll att pattarna ska vara störst, har ändå inte råd med dom, nån kanske har sagt att en tjej ska vara minst 1.70 lång. Obs, 20 cm fattas det, vad ska jag göra?! Ingenting. Inte ni heller. 

Jag försöker inte ens kämpa mot dessa sjuka ideal som det finns mängder av. För det blir bara tjat. 

Det är synd om oss allihop pojkar & flickor. 

Det som sårar mig mest är inte det dom försöker printa in i våra hjärnor, utan det som sårar mest att det även funkar, vissa barn gråter över sina kroppar. GRÅTER ÖVER SINA KROPPAR, det enda vi har som vi äger livet ut. det enda vi har att leva med. Jag ser & hör pojkar & flickor klaga, små troll som oroar sig över vikt och mat. Barn ska vara barn så länge dom bara kan. 

Men det är svårt att vara barn när det predikas om vikt, diet och träning i vuxenvärlden. Det är svårt att vara barn och ta det som en klackspark. Dom vill vara som oss, vi som dom och se hur det blir. 

Vi krigar om genus, om han & hon, om vi & dom. Så borde det vara, så borde du se ut, byt hårfärg, byt kläder, byt stil, byt allt ungjävel. annars får du inte vara med. du passar inte in. 

Jag är inte förälder men jag har småsyskon som jag skulle kunna gå över lik för. Jag har en kusin som jag ser som en syster. Min familj tänker jag faktiskt höja till skyarna, vi diskuterar inte vikt, mat eller klädsel. snackar inte ner folk, diskuterar andras utseende vid matbordet. 

Men barn tittar fortfarande på tv, är fortfarande en del av samhället, har fortfarande kompisar som uppfostras annorlunda. MINA SMÅ TROLL SER FORTFARANDE VÄRLDEN. 

Helt ärligt vet jag inte vart jag vill komma någonstans med mitt skriveri idag, kanske att jag är maktlös? kampen om att gömma mina syskon under täcket, be dom blunda för idealet kommer jag att förlora. Det enda jag kan försöka med är att själv hjärntvätta mina troll. Be dom att inte bry sig.

"Snälla bry dig inte om vad dom säger, tröttna inte på din kropp kära lilla vän."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://www.nattstad.se/Louiseemretsson?id=9951993&m=false Min nya blogg. Alla gamla inlägg finns även där! Puss ...

Jag heter Cecilia, men kallas i vanliga fall för Zizzi. Jag bor i Hudiksvall men går i skolan i Gävle. Pluggar till make-up stylist. Ni kanske undrar nu, hur jag känner Louise. Vi är kusiner, men nästan som syskon. Eftersom jag inte har någon storasy...

Hur stilad får man bli?  Jävligt stilad om man heter Fredrik tydligen.      Igår bjöds det på alkohol, skratt, kortspel och en och annan diskussion. Idag har jag suttit med rikspolisstyrelsens jävla årsredovisning, ska försöka få lite inspo t...

Jag måste landa nu. Ibland är det skönt att få hjälp med det. Landningen alltså, Janne är bra att prata med. Han vet så mycket mer än mig och jag behöver nån som tar mig ner lite på jorden faktiskt. Snart ska jag sätta mig ner med mitt språk, min sti...

Jag har ögnat genom 11 sidor av rikspolisstyrelsens årsredovisning. Jag vet helt ärligt inte om jag ska skratta eller gråta... kortfattat kan jag tala om att under rubriken anmälningar så börjar dom (i mina ögon), med bortförklaringar om varför så må...