Ni vet när man säger: det hade kunnat vara värre. 

Så försöker jag tänka nu, allt hade kunnat vara så mycket värre. med allt. Ibland så rasar en liten del av livet, en liten del av en situation, av en känsla, av ett ögonblick. Man liksom känner att det är fel, nåt är fan fel. "Det hade kunnat vara värre", hah. 

fysisk smärta för mig är ibland bättre än psykisk. Mitt knä får göra ont, jag känner vart det sitter. Jag vet ungefär vad jag kan röra utan att det gör ont i det. 

Psykisk smärta är skrämmande, en doft kan rubba den sekunden du nyss log, en färg kan göra ont. Man liksom känner sig låg och totalt hjälplös.

Vet ni vad det sjukaste av allt är? Så fort folk hör "psykiskt", blir man sjuk. om jag mår psykiskt dåligt kan andra bli rädd för att jag ska bränna ner ett hus eller knivhugga nån. vad är värst då? Att må psykiskt dåligt eller vara den som är rädd för att må dåligt? 

Jag kan vara rädd för att må dåligt, om jag tror att det är fel stund att göra det, jag liksom skjuter upp mitt illamående över världen, över hur folk behandlar andra, över att jag ibland blir tagen för givet. Är jag för känslig nu? den frågan kommer ofta upp i huvudet. Jag tar det imorgon... jag talar om hur jag känner en annan dag. Händer det? oftast inte. Jag springer bort det, tränar bort det. Skriker bort det. Plockar hallon i för stora stövlar & mår bra igen. 

"ingen fattar ju nåt", tänkte jag när 14 somrar hade mött mig. Inte konstigt att ingen fattar nåt när allt man oroade för satt i huvudet och aldrig kom ut som ord. Ni vet: Är jag cool nu? Borde jag kyssa honom? Tänk om dom tycker jag ser dum ut? Vågar jag släppa taget? 

Mamma fattade allt. typiskt henne. 

En gång när jag hade åkt epa med en kille, mådde jag dåligt över att jag inte hade talat om det för min mamma. Tror jag inte ens sov hemma den natten... Hur som haver fick hon hämta mig på skolan för att jag hade så ont i magen. Jag tror inte ens jag hann sitta i bilen i mer än fem minuter innan jag talade om allt som hänt.

"Magsjukan" försvann. Jag talade om, den lilla grejen som gjorde att jag inte kunde gå i skolan försvann. Min oro kom ut som ord. 

Mamma tyckte inte det var en stor grej, hon sa bara att hon förstod... att jag inte hade fått magsjuka. 

Idag är jag inte 14, mina tankar vandrar inte omkring killar som kör epa, jag har inte blå ögonskugga, korta kjolar, glittriga linnen. mini-bh:ar... 

mina tankar är mer rofyllda. Jag tror det beror på hur jag behandlar mig när jag mår dåligt, när det gör ont i kroppen för att tankarna stannar kring hemskt jobbiga saker. Mina tankar räcker även längre än till killar med epor, killar med snygga bilar eller killar med otroligt vackra ögon. 

Jag behandlar tankarna väl, försöker låta dom rusa.

Hur många frågor jag än ställer mig själv angående vad andra tycker kommer jag aldrig få svar på vad andra tycker. Hur många gånger om dagen jag än undrar över om jag ser bra ut, om jag är tillräcklig för andra så kommer jag aldrig få svar, om jag inte frågar personen den egentligen ska ställas till. 

Och varför ställer jag inte dessa frågor rakt ut? 

Det behövs inte, om jag inte hade varit tillräcklig hade folk lämnat mig, och om jag blir lämnad av nån i mitt liv för att jag har varit otillräcklig som exempelvis vän, kan jag inte göra så mycket. Jag kommer inte ändra på mina planer, på min stil, på mitt liv. Om jag inte själv är villig. 

Puss på er kära vänner & bekanta. 

Nu ska jag ta en till kopp kaffe. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://www.nattstad.se/Louiseemretsson?id=9951993&m=false Min nya blogg. Alla gamla inlägg finns även där! Puss ...

Jag heter Cecilia, men kallas i vanliga fall för Zizzi. Jag bor i Hudiksvall men går i skolan i Gävle. Pluggar till make-up stylist. Ni kanske undrar nu, hur jag känner Louise. Vi är kusiner, men nästan som syskon. Eftersom jag inte har någon storasy...

Hur stilad får man bli?  Jävligt stilad om man heter Fredrik tydligen.      Igår bjöds det på alkohol, skratt, kortspel och en och annan diskussion. Idag har jag suttit med rikspolisstyrelsens jävla årsredovisning, ska försöka få lite inspo t...

Jag måste landa nu. Ibland är det skönt att få hjälp med det. Landningen alltså, Janne är bra att prata med. Han vet så mycket mer än mig och jag behöver nån som tar mig ner lite på jorden faktiskt. Snart ska jag sätta mig ner med mitt språk, min sti...

Jag har ögnat genom 11 sidor av rikspolisstyrelsens årsredovisning. Jag vet helt ärligt inte om jag ska skratta eller gråta... kortfattat kan jag tala om att under rubriken anmälningar så börjar dom (i mina ögon), med bortförklaringar om varför så må...