jag som tänkte lösenordskydda ett inlägg men det funkade inte! Skitdrygt när man liksom vill skriva till vissa människor. fast... dom det berör får jag väl nå ut på via ett annat sätt bara. 

på tal om att tala. jag bestämde mig för ett antal veckor sen att jag skulle vara tyst i lägen då jag annars skulle sagt vad jag tyckte och tänkte, mest för att jag ville se hur jag skulle må och hur andra skulle reagera.

jag har varit så ganska länge nu. tyst. ett dåligt expriment som ingen ska testa, man sjunker in i sig själv... såå nu tänkte jag att det fick vara bra!Jag ska prata, jag ska tycka och tänka högt. Vad händer? Jag har inget att säga! Jag har inget att tycka längre. läskigt faktiskt. alltså visst, om nån frågar nåt kan jag ju säga vad jag tycker OM jag tycker nåt eller OM jag anser att jag ska lägga energi på att säga vad jag tycker... nu blir det kanske lite snurrigt för er men så är det. 

på nåt vis tappar man bort sig själv, man tappar bort sina ståndpunkter, mål, anledningar och talförmågan. det liksom känns som att allt man säger är fel. jag vill INTE att ni ska tycka synd om mig nu för jag har gjort det här för att se hur man faktiskt mår av att hålla tillbaka, inom det mesta. jag valde att gå in i det, tro inte att jag har struntat i att uttrycka mig. jag har bara gjort det i mycket mindre skala, och det lilla jag har uttryckt mig i betyder inte så mycket alla gånger. 

jag började med att fundera: borde jag säga så? nästa steg blev: borde jag tycka så? steget efter blev: det spelar ingen roll. steget efter det blev: jag vet inte vad jag tycker, jag tycker fel, osäkerhet, tystnad. 

och alla som har känt mig sen innan VET att jag har vass tunga, att jag står för vad jag tycker och att jag oftast inte känner mig dum, har jag fel så har jag inte fel, (om ni fattar). nu är det bra med det iallafall. jag har testat, sjukt var det. nu får det vara bra. 

så vad har jag lärt mig? folk kör över en, lätt & mycket. sen om det är medvetet eller omedvetet kan inte jag svara på, helt ärligt så bryr jag mig inte heller. 

Vad menar jag med folk då? jaa, känner man sig träffad kanske du är folk? vad vet jag. 

nää, inte familj. med familjen kan jag vara precis som jag vill, när jag vill, hur jag vill. familjen är också stor, det är inte bara mamma. familjen är och ska vara en frizon just för att utagera sina sjuka sidor, en av mina sjuka sidor är att jag ibland leker Ken Ring. jag är urusel på att sjunga, hur tror ni då det går? jag brukar sjunga om Pastorn eller Emil. 

jag skriver inte det här och menar på att alla jag känner är dum i huvudet och kör över mig så fort jag håller käften. tro snälla nån inte det. ville bara tala om att det är nåt jag testat och kommer aldrig att göra igen. 

Over.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://www.nattstad.se/Louiseemretsson?id=9951993&m=false Min nya blogg. Alla gamla inlägg finns även där! Puss ...

Jag heter Cecilia, men kallas i vanliga fall för Zizzi. Jag bor i Hudiksvall men går i skolan i Gävle. Pluggar till make-up stylist. Ni kanske undrar nu, hur jag känner Louise. Vi är kusiner, men nästan som syskon. Eftersom jag inte har någon storasy...

Hur stilad får man bli?  Jävligt stilad om man heter Fredrik tydligen.      Igår bjöds det på alkohol, skratt, kortspel och en och annan diskussion. Idag har jag suttit med rikspolisstyrelsens jävla årsredovisning, ska försöka få lite inspo t...

Jag måste landa nu. Ibland är det skönt att få hjälp med det. Landningen alltså, Janne är bra att prata med. Han vet så mycket mer än mig och jag behöver nån som tar mig ner lite på jorden faktiskt. Snart ska jag sätta mig ner med mitt språk, min sti...

Jag har ögnat genom 11 sidor av rikspolisstyrelsens årsredovisning. Jag vet helt ärligt inte om jag ska skratta eller gråta... kortfattat kan jag tala om att under rubriken anmälningar så börjar dom (i mina ögon), med bortförklaringar om varför så må...