Direktlänk till inlägg 8 mars 2013
Igår var jag in med Stina till stan, hon shoppade loss & jag hittade ingenting. Vi träffade Joel också! Vilket var roligt, det var så hiiiiimla längesen vi sågs. Jag, Stina & Joel traska iväg till kaffebaren och drack kaffe (Stina drack smoothie) Sen tittade vi på kläder, Stina handlade tröjor och smink. Sötnosen min.
Ibland är det konstigt, det man känner & tycker. Ibland får man så mycket skit att man inte vet vad man ska göra. Skratta eller gråta? Huvudsaken är att man inte tvekar, inte låter all skit nå en.
Jag är sådär på gränsen till att bli riktigt förbannad och göra nått åt saken.
När jag är arg, kan jag inbilla mig att det går att rädda världen. Ett samtal och världen är räddad. Riktigt så är det inte och det kommer aldrig bli så heller. Livet är något man inte ska tveka på, folk ska man inte lita på, ord ska man inte lyssna på, ibland står man ensam fast i snön. För att man litar på folk, lyssnar på ord som inte betyder nått och tvekar på livet. Tänk hur det kan bli.
"Jag släpper din hand för ett helt vanligt återfall. För att få nått förstört, det var fel som jag sa. Det är sant som du hört."
http://www.nattstad.se/Louiseemretsson?id=9951993&m=false Min nya blogg. Alla gamla inlägg finns även där! Puss ...
Jag har ögnat genom 11 sidor av rikspolisstyrelsens årsredovisning. Jag vet helt ärligt inte om jag ska skratta eller gråta... kortfattat kan jag tala om att under rubriken anmälningar så börjar dom (i mina ögon), med bortförklaringar om varför så må...