Nu sitter jag i sängen, har precis mejlat min lärare och är lättat över att det är gjort. Ibland är det svårt att göra det man ska när man helst vill göra annat. Jag längtar till helgen nu alltså, för då kommer Evelina och henne har jag saknat JÄTTE mycket, jävlar vad vi ska ha roligt! Samtidigt vill jag att veckan ska gå jävligt segt för Gustaf drar snart utomlands, vad ska jag göra då liksom?! haha... 

Fastän jag klev upp jätte tidigt imorse är jag inte trött än, ögonen svider lite. Men jag är klar vaken i kroppen, det gör mig fett stressad, hatar när jag inte kan sova. Plus att jag börjar fundera på saker och ting som jag egentligen inte vill tänka på. Eller vill, men jag behöver inte tänka på det.

Livet är enkelt, det är bara att inse det, vi försvårar för oss själv, och gör oss beroende av saker och av andra för att vi tror att vi annars inte överlever. Vilket vi säkert skulle klara av, men man tror inte så pass mycket på sig själv.

Mycket vill ha mer, och det är verkligen allt vi vill ha mer av!

Pengar, kärlek, jobb, mobiler, datoter, allt! Och jag klagar inte, jag älskar min dator. Men jag blir nästan lite rädd, vissa kan inte ens gå ut utan mobilen, facebook är våran nya tidning och kärlek är nått man kastar i sjön. Vi stannar aldrig upp!

Vi stannar endast upp när vi ser vad vi förlorar, när vi ser att människor lämnar oss för att vi aldrig lyssnade, eller aldrig brydde sig. En enkel jävla kram kan betyda jätte mycket för någon. 

Det får mig att tänka på mobbing, riktigt stygg mobbing. När jag gick i högstadiet kommer jag ihåg en pojke som blev misshandlad på våran skola, dom hoppade på hans huvud, sparkade honom och va riktigt ful i munnen.

En kille spelar in detta, och på filmen ser man att en lärare går förbi.

Läraren går förbi en misshandel och gör ingenting! Vart nånstans är detta rätt? ingenstans, vi stannar inte upp.

Jag har aldrig tyckt om mobbing, jag var inte sån. Jag tyckte synd om folk som blev mobbad, idag kan jag också tycka synd om vissa som mobbar. Men jag har svårt att förstå än idag varför man söker bekräftelse på det viset.

När jag gick i gymnasiet så fanns det en tjej jag hjälpte, hon blev mobbad på skolan, killarna skrek fula ord efter henne när hon gick förbi, jag valde att söka upp hennes mentor och tala om vad som hade hänt. Det visade sig att den här tjejen hade varit mobbad sen hon gick i högstadiet, inte ens hennes föräldrar visste om det.

Tjejen hade varit tyst i flera år! Hon tackade mig, för att det va någon som faktiskt stannade upp och såg vad som hände. Man ska fan inte sitta och skrika fula ord, vafan man är nästan vuxen när man går i gymnasiet! Det spelar ingen roll om man är tjock, smal, kort, lång eller har en speciell klädstil. Men för vissa är all uppmärksamhet bra uppmärksamhet, och mobbare är sånna som vill ha uppmärksamhet, bekräftelse, vi pekar ut en annan människa.

Talar om vad vi tycker, "fan va ful du är ditt jävla äckel", "du luktar så jävla illa", "jävla fetto", "Jävla idiot", "aneroxiaoffer!". Vi måste stanna upp helt enkelt. Tänk er att få höra dom orden? Tänk att få höra dom orden varje dag? nä fyfan. 

 

tjej

11 december 2012 00:20

håller helt med dig! fint av dig att hjälpa andra Louise. du verkar vara en sån som bryr dig om andra. Jag har blivit mobbad när jag va yngre, min barndom var den värsta tiden i mitt liv.

Louise Emretsson

11 december 2012 00:29

Tack, vad bra att du håller med. Hoppas du har ett bättre liv nu!

 

Graf....

11 december 2012 00:25

Vacker du är kvinna! Fatta det nån gång.

 

Seb.

11 december 2012 00:28

Bra skrivet Louise! Vi måste verkligen stanna upp och se vad bra vi har det, vad mycket vi kan mista om vi slutar anstränga oss. Älskar din blogg och hoppas på fler av dessa inlägg! Och jäävlar vad snygg du är :)

Louise Emretsson

11 december 2012 00:37

Tack Seb!

 

Chill

11 december 2012 00:34

Hej! Jag var en mobbare när jag va ung, en sån som skrek fula saker och bettede mej illa mot andra. och du har rätt. all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet, jag tänker inte skyla på min uppväxt ett dugg, men mycket av sånt spelar ju såklart in i hur man beter sej mot andra. jag ångrar stort idag vad jag gjorde och jag har faktsikt ringt till vissa och sakt förlåt.

Louise Emretsson

11 december 2012 00:37

Men vad bra att du tagit steget att ringa människor som du varit dum emot. Men du gör det inte längre, vilket betyder att du lärt dig nått av det, du kommer alltid få leva med dom saker du valde att göra när du var ung. Och jag hoppas de människor som for illa kan förlåta dig och gå vidare med sina liv.

 

anonym

11 december 2012 00:41

Jag kan möta din blick, bra skrivet ikväll. Gillar din blogg starkt och det verkar många andra också göra, ska du börja lägga ut kommentarer eller händer det bara nu ikväll?

Louise Emretsson

11 december 2012 00:45

Det blir nog bara ikväll, sen fortsätter jag med frågor & svar via inlägg. Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://www.nattstad.se/Louiseemretsson?id=9951993&m=false Min nya blogg. Alla gamla inlägg finns även där! Puss ...

Jag heter Cecilia, men kallas i vanliga fall för Zizzi. Jag bor i Hudiksvall men går i skolan i Gävle. Pluggar till make-up stylist. Ni kanske undrar nu, hur jag känner Louise. Vi är kusiner, men nästan som syskon. Eftersom jag inte har någon storasy...

Hur stilad får man bli?  Jävligt stilad om man heter Fredrik tydligen.      Igår bjöds det på alkohol, skratt, kortspel och en och annan diskussion. Idag har jag suttit med rikspolisstyrelsens jävla årsredovisning, ska försöka få lite inspo t...

Jag måste landa nu. Ibland är det skönt att få hjälp med det. Landningen alltså, Janne är bra att prata med. Han vet så mycket mer än mig och jag behöver nån som tar mig ner lite på jorden faktiskt. Snart ska jag sätta mig ner med mitt språk, min sti...

Jag har ögnat genom 11 sidor av rikspolisstyrelsens årsredovisning. Jag vet helt ärligt inte om jag ska skratta eller gråta... kortfattat kan jag tala om att under rubriken anmälningar så börjar dom (i mina ögon), med bortförklaringar om varför så må...