Direktlänk till inlägg 30 november 2012
Lars Winnerbäck och nya frågor flödar i vardagsrummet nu. Underbart kanske det är. Känner mig sjuk, fast jag vet att jag mår bra, har en klump i magen. Den har jag säkert placerat där alldeles själv, duktig jag är ibland som gör nånting själv.
Hur ska man orka bära sitt bagage alldeles ensam? Jag bär inte allt mitt själv, så jag syftar inte på mig. Det finns ju folk som gör det, usch vad jobbigt! Delar av mitt bär jag själv, men det har jag också valt att göra. Visst är den där känslan jobbig, ni vet den där känslan man får när man vet att man blir lurad, men man blundar för det? När man vet att det är fel och man gör det i alla fall? känslan man får. "Jag visste det!"-känslan kan vi kalla den för. Man trasslar in sig direkt, och den enda verkligheten som finns ligger i en annans händer, fast så är det väl alltid, vi skapar våra verkligheter och allt spelar ju uppenbarligen in. Erfarenheter är ett av korten. Nu tappa jag tråden, osammanhängande som fan, fast det får ni ta ikväll.
In the end
Everyone ends up alone
Losing him
The only one who's ever known
Who I am
Who I'm not, who I wanna be
No way to know
How long he will be next to me
http://www.nattstad.se/Louiseemretsson?id=9951993&m=false Min nya blogg. Alla gamla inlägg finns även där! Puss ...
Jag har ögnat genom 11 sidor av rikspolisstyrelsens årsredovisning. Jag vet helt ärligt inte om jag ska skratta eller gråta... kortfattat kan jag tala om att under rubriken anmälningar så börjar dom (i mina ögon), med bortförklaringar om varför så må...