Här sitter man med sitt liv, tror sig veta allt man man behöver och tror sig ta reda på det som fattas. Man kan säga så mycket, tycka och tro. På slutet är det enda viktiga känslan iaf.

Man tror sig ha koll på läget, det läskigaste är att vi alla lever i en bubbla, den växer ju äldre vi blir. men bubblan har vi alltid., ger oss trygghet och förvåning. Världen är kanske upp och ner. man ska kanske acceptera det? Göra sitt liv rätt, hur gör man det då? Man går efter känslan. oftast. människan behöver tro, tycka och prata om det. Människor behöver bekräftelse, vi behöver synas. När man är barn, riktigt liten så är all uppmärksamhet bra uppmärksamhet, oavsett om man har varit dum eller snäll. Hur är det när man är vuxen då? antagligen inte alls på samma villkor.

Jag kan vara stolt över mitt liv, jag kan vara stolt över mina misstag, för jag LÄR mig av dom. Jag kan känna värme. Jag kan känna lycka. Jag känner, sen tänker, tror, tycker och säger jag. Rädsla till exempel kan få oss att göra mycket dumt, säga mycket dumt och tänka dumt. Förändringar gör oss rädd, hur ska det gå? Bubblan kanske spricker. Allt man byggt upp kanske rasar? Vad är nästa steg? Förändringar skakar om oss, får oss kanske att vakna upp, tänka om. Jag vet att jag skriver ohyggligt osammanhängande, men så är jag ibland, osammanhängande. Ingen nackdel tycker jag. Min bubbla har blivit större idag, jag har ännu en gång lärt mig något nytt.

När jag gick hos min jobbcoach för kanske ett år sen nu, så sa han att jag ALLTID skulle gå efter hur jag kände,  jag skulle aldrig ta ett jobb om jag inte kände för det, kan låta konstigt. Men idag har jag lärt mig det, nu snackar inte jag om att man ska ex. slå nån för att man känner för det, eller sluta på sitt jobb bara för att man känner för det en dag, men det finns vissa saker man bara känner, magkänslan kan säga en sak och hjärnan en annan, eller hur? Ni fattar nog vilken känsla jag pratar om, tänk efter liskom. "Jag skulle ha gjot det för längesen!", "Tänk om jag hade sagt till henne då att jag älskade henne, då hade det inte sett ut såhär.", "Om jag hade ringt då, kanske det aldrig hade hänt". Tänk om om fanns, då skulle inte vi finnas. Lär er av era misstag, försök iaf, det växer vi av. Det ger oss en bra förändring. Men glöm aldrig bort misstagen. Behåll dom.

Känn, Tänk, Tro, Tyck

 

Anton

21 november 2012 23:57

Alltid lika bra skrivet, fler av dessa inlägg tack! Det är inte osammanhängande alls, man bildar ju alltid sin egen uppfattning av texter, och du lämnar mycket utrymme för oss läsare att få tänka själv, läsa lite mellan raderna och sånt. Det gillar jag. Ska vi gifta oss? (går på känslan nu bruden, får inte missa en dag till ;))

Louise Emretsson

22 november 2012 00:00

Haha, tack Anton :) tycker du det? klart att du inte ska missa en dag till! Kom på en kaffe, gifta oss blir det nog inte nått av, jag tror inte på sånt. det vet du, när ska du börja kommentera med ditt riktiga namn då? får en känsla av att det är dags med det snart ;)

 

Anton

22 november 2012 00:05

Haha ja kanske snart, men inte än. vill inte att alla ska veta vilken din livs kärlek är förstår du. <3 det skulle bli så mycket prat ;)

Louise Emretsson

22 november 2012 00:06

hahaha x) rolig du grabben!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://www.nattstad.se/Louiseemretsson?id=9951993&m=false Min nya blogg. Alla gamla inlägg finns även där! Puss ...

Jag heter Cecilia, men kallas i vanliga fall för Zizzi. Jag bor i Hudiksvall men går i skolan i Gävle. Pluggar till make-up stylist. Ni kanske undrar nu, hur jag känner Louise. Vi är kusiner, men nästan som syskon. Eftersom jag inte har någon storasy...

Hur stilad får man bli?  Jävligt stilad om man heter Fredrik tydligen.      Igår bjöds det på alkohol, skratt, kortspel och en och annan diskussion. Idag har jag suttit med rikspolisstyrelsens jävla årsredovisning, ska försöka få lite inspo t...

Jag måste landa nu. Ibland är det skönt att få hjälp med det. Landningen alltså, Janne är bra att prata med. Han vet så mycket mer än mig och jag behöver nån som tar mig ner lite på jorden faktiskt. Snart ska jag sätta mig ner med mitt språk, min sti...

Jag har ögnat genom 11 sidor av rikspolisstyrelsens årsredovisning. Jag vet helt ärligt inte om jag ska skratta eller gråta... kortfattat kan jag tala om att under rubriken anmälningar så börjar dom (i mina ögon), med bortförklaringar om varför så må...