Jag är sjuk, hatar det som faaaaan! Men jag hoppas att det går över tills imorgon, ska eventuellt med på en middag i stan? och sen fyller martin år på söndag, plus att det är boxning då, har fan inte tid att vara sjuk! kommande veckan kommer att se ut ungefär såhär:

• Lördag: Montera in en ny säng & middag i stan
• Söndag: Martin fyller 20 & träning
• Måndag: Möte på ede skola(?)
• Tisdag: Fotbollsträning med barnen
• Onsdag: Stan för att träffa Cecilia(?)
• Torsdag: Ljusdal för att fota Sandra och hennes barn i studion (?) & boxning
• Fredag: Fest
• Lördag: Paintball (?)
• Söndag: Boxning

Så jag får helt enkelt inte vara sjuk, PUNKT!

Ibland så undrar jag vad det är som får oss att tveka till saker vi vill göra, okej visst, det kan vara självkänslan eller att det känns omöjligt, det kan handla om pengar, livsstil, omgivning, miljö, känslor. Name it. 

Men samtidigt så kan man ju alltid spara pengar, eller göra allt för att få ett jobb, man kan fundera på vad det faktiskt är som gör att man har dålig självkänsla och oftast så får man gräva djupare i det än det "ytliga" som att man har en putmage..

Känslan man får när man har uppnått något man aldrig trodde man skulle uppnå är ju ändå så underbar att man lever i drömmen flera veckor framåt, det känns som att man svävar på moln! Man kanske klarade historia-provet man aldrig trodde var möjligt, man kanske gick ner dom där extra kilorna för att komma i sina favvo-jeans eller man kanske vågade ta steget att söka jobbet man aldrig trodde man skulle få men ändå fick det?

Jag tror att det är viktigt att bryta ner sina mål till massa små mål, att man tar bit för bit. då får man små "Boostar" varje gång man klarar det lilla och kommer närmare det stora målet. det här med självkänsla är svårt och kommer alltid att vara det, om vi tänker utseende: "mycket vill ha mer", om man har nått målet till den vikten eller det utseendet, stilen eller vad det än handlar om så hittar man oftast alltid nått att ändra på, det kan vara små & stora saker, visst det finns dom som faktiskt är nöjd över sin kropp, det finns dom som kämpar över att ha sin kropp trimmad, erkänn att när ni vaknar med fetaste finnen på näsan så suckar ni, eller? lite störigt va? visst finnar är naturligt att ha, men många mår ju dåligt av sånna saker!

Jag har en vän som inte inser hur vacker hon egentligen är, jag älskar henne verkligen, men hon tvekar så mycket på sitt utseende och det gör verkligen ont i mig att hon gör så, hon känner sig såklart fin ibland, men det går ju över, tyvärr. men om man vill ex. gå ner i vikt, så måste man hitta en motivation till det, för du kommer inte orka, det kommer att göra ont, du kommer att vägra en dag, men kom ihåg att man är inte mer än en människa. Det är inget fel med att tvivla på sig själv, men man kanske borde gräva djupare i det om det händer väldigt ofta? jag är ingen expert, jag har inte sveriges bästa självkänsla och jag ger upp ofta, gråter skriker och tycker allt är meningslöst.. samtidigt så kliver jag upp på morgonen, dricker mitt jävla kaffe, gör det jag vill, hjälper mamma, träffar polare, skrattar, tränar och städar. Ska inte alla få känna så? Att det är VÄRT att kliva upp på morgonen? Jag har tusen anledningar till att kliva upp, att inte ge upp hoppet totalt!

Men vissa har inte dom anledningarna, och jag tycker synd om dom, speciellt om dom har råkat ut för saker som dom inte kan rå för. ALLA har val att göra i livet, vi väljer hundra saker om dagen, säger "ja", säger "nej", vi väljer vilka vänner vi hänger med, vi väljer vad vi säger, hur vi reagerar i olika situationer.... tveka gör man när man är i en miljö man inte är van vid, tvekar gör man när man ställer sig inför massa personer för att prata.

herregud när man var liten och skulle ha en dans-uppvisning så pirrade det i magen när man skulle visa den för sina vännersa mammor liksom! dit jag vill komma är att det är normalt att tveka, men gör det inte för länge bara, man tappar bort sig själv i sitt eget grubblande om vad som kan hända eller vad som skulle kunna ha hänt. jag kom av mig i mitt skrivande, som vanligt, sån är jag.

ENJOY!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://www.nattstad.se/Louiseemretsson?id=9951993&m=false Min nya blogg. Alla gamla inlägg finns även där! Puss ...

Jag heter Cecilia, men kallas i vanliga fall för Zizzi. Jag bor i Hudiksvall men går i skolan i Gävle. Pluggar till make-up stylist. Ni kanske undrar nu, hur jag känner Louise. Vi är kusiner, men nästan som syskon. Eftersom jag inte har någon storasy...

Hur stilad får man bli?  Jävligt stilad om man heter Fredrik tydligen.      Igår bjöds det på alkohol, skratt, kortspel och en och annan diskussion. Idag har jag suttit med rikspolisstyrelsens jävla årsredovisning, ska försöka få lite inspo t...

Jag måste landa nu. Ibland är det skönt att få hjälp med det. Landningen alltså, Janne är bra att prata med. Han vet så mycket mer än mig och jag behöver nån som tar mig ner lite på jorden faktiskt. Snart ska jag sätta mig ner med mitt språk, min sti...

Jag har ögnat genom 11 sidor av rikspolisstyrelsens årsredovisning. Jag vet helt ärligt inte om jag ska skratta eller gråta... kortfattat kan jag tala om att under rubriken anmälningar så börjar dom (i mina ögon), med bortförklaringar om varför så må...