Nu är jag dålig, på riktigt alltså! Jag är hängig, blek, hör knappt nånting, förkyld och ont i kroppen, hur länge ska det här hålla på egentligen?! Igår så var jag på bio med Simone fastän jag var dålig, men det var värt det för filmen var så jädra bra och imorse när jag vakande så kändes det som att öronvärken hade försvunnit.. Men den kom ju tillbaka senare. Usch jag är less på att vara sjuk nu, jag vill att skiten ska försvinna bara, sista april så vill jag gå ut med mina vänner, kolla på maj-kasor och mysa, håll tummarna på att jag blir frisk för det vill jag verkligen. Idag så följde jag med Martin och hans släkt på grillning vid vattnet, det var jätte trevligt, jag var lite hängig men jag satt mest med Martins lilla kusin Tyra och myste under en filt, sen så bestämde jag mig för att åka hem när dom skulle vidare för jag hade inte tagit nån alvedon och jag började känna huvudvärken. Imorgon så ska jag ta det väldigt lugnt, vila upp mig ordentligt och bara dricka te och kaffe <3 mamma och resten av familjen ska åka på buspalatset inne i stan men jag orkar verkligen inte följa med känner jag..

Alla spelar vi olika roller mest hela tiden... När vi spelar riktigt bra prisas vi för vår "ärlighet"

Nu är det snart natt, men vad gör det? tiden är så onödig egentligen, i alla fall försöka begränsa den med klockslag. Förstår om ni inte fattar det där, det gör ingenting heller. jag har funderat på alla dessa lögner, eller ja jag har funderat på hur många lögner som folk har dragit över mig, om jag inte vet att det är en lögn, så är det min sanning, eller? jag vet ju inget annat än det den personen talar om för mig... så det man inte vet, lider man inte av (?)

det här med karma, ska man tro på det? jag börjar fan fundera alltså, men samtidigt, det man tror på. det litar man på liksom, där får man säkert nån form av förklaring, trygghet osv.

Jag vet inte om jag tror på nått högre, eller om jag tvekar så är det ett bevis på att jag inte tror på nått, men jag tror att man skulle må bättre om man trodde på typ Gud eller nått, för om ingen annan kan ge svar, så har man alltid sin tro att vända sig till tror jag. Jag tror på mig själv, vill jag förändra nått så måste jag börja med mig själv, frågan är om man klarar det alla gånger. Ibland är man ju feg med.

How to save a life.

Jag är trött på att vara sjuk, fasen vad jobbigt det är! klunka vatten, lyssna på bra musik och kika några avsnitt av House är det enda jag gör nu, men det funkar ju i alla fall (y) igår så var jag på jobbintervju på rekryteringen i stan, sjuk och trött var jag, men det gick jätte bra, väntar bara på att jag ska få hem belastningsregistret från polisen så ska vi fortsätta där ifrån, eftersom jag ska jobba med omsorg osv, så vill dom ju veta om jag är kriminell, idag har jag inte gjort nästan någonting, vilket jag tycker är ganska skönt, det jobbigaste är huvudvärken som jag har..

Fast jag ska hålla humöret uppe, måste fasen göra det för att klara sig. Man ser ju det man vill se, hör det man vill höra och resten rensar man bort, så ändra väljer man att bara tänka på allt dåligt eller på det som är bra.

Nu ska jag kolla på film och dricka vatten :)

  PUSS!

För någon dag sen så följde jag och mamma med min lillebror och hans klass till brandstationen i stan, jag måste ju lägga upp lite bilder! Tyvärr fick jag inte plats i brandbilen så jag kan inte skryta att jag har åkt det... ;)

           Barnen tyckte det var jätte roligt, det tyckte jag och mamma med, tror vi behövde det, !

Idag är jag lite hängig, jag har ont i halsen och har fått feber, fast det är inte så konstigt när nästan alla i min omgivning har varit sjuk, det viktiga är att jag blir frisk till på måndag för då ska jag på en arbetsintervju, och den tänker jag INTE missa. Igår var det en bra dag, jag träffade Karro, vi snacka lite skit hemma hos henne, sen gick vi ut med hennes hund och vi träffade Martins mormor, Olle, min pappa, Jonas och Simone, lyckad dag nere på ede! det är roligt när man träffar folk, och jag fick se pappas hand för första gången, visserligen var det massa bandage, men tummen var svullen, usch vad jag tyckte synd om honom, jag sa att jag skulle komma på måndag, och det tänker jag fasen göra, har haft så jävla dåligt samvete över at jag inte har hunnit med att åka till honom, så nu tänker jag göra det,. Jag tänker inte prata om det dåliga som hände igår, främst för att det är så pass personligt men också för att det är diffust..

Det har hänt mycket bra, men för att det ska jämna ut sig så har det såklart hänt mycket dåligt också,  idag så blev jag mest förvånad och jag vill nog helst inte skriva om den händelsen. Tänkte bara skriva hej egentligen, så nu gör jag det. Hej.

Jag har funderat lite på en sak, alla blir ju både medvetet och omedvetet styrd av media, det vi vanligtvis vet om andra länder är det vi ser på internet, nyheterna, tidningar osv, om man inte är på plats själv då såklart, EGENTLIGEN betyder det att vi litar på den informationen, i alla fall till viss del, eller hur? nu menar inte jag att dom ljuger på nyheterna, det jag menar är att vi ser hur jobbigt andra människor har det, både i Sverige och i andra länder, det jag funderar på, gör det oss stressad?

Vi tar in sååå mycket information om hur dåligt det är över hela världen, lägger vi det på vårat eget samvete? Nyheterna ska givetvis inte sluta informera oss om hur dåligt ekonomiskt det är, eller att ett krig i ett annat land fortsätter. Jag undrar bara hur vi ser på världen, vi tar in information om den, men hur hanterar vi det? Vilken syn få vi? Vissa väljer att bli fientliga emot invandrare, "det är deras fel att vi inte har några jobb", vissa gör allt för att hjälpa, skänker kläder, pengar osv.

Men sen finns det vissa som varken säger eller gör någonting, dom vet helt enkelt inte hur dom ska ta in informationen, dom kanske känner att det inte är någon idé att hjälpa till för det kommer alltid att finnas länder, folk, personer som har det jobbigt, och det är ju visserligen sant, det kommer att finnas.

Sen finns det dom som kanske inte bryr sig, eller i alla fall inte tänker på det allt för ofta hur jobbigt det är för andra och så. Inge fel i det heller egentligen, eller?

Media styr mycket, alla intryck vi får, alla ideal, dom ger tips inom mode, träning, sexliv, spel, ALLT!  Jag menar inte att detta är dåligt på något vis, jag vet bara att det är lätt för oss att följa "strömmen", även i vardagen, det kan vara svårt att säga vad man tycker om man sitter i ett rum där 10 stycken andra personer tycker helt annorlunda, det kan vara lätt att hålla med för att man kanske inte riktigt vill få något "otalt" med någon, media idag är ju i alla fall rysligt blandad ändå, man kan ju välja en gengre, läsa något man tycker är roligt, viktigt, något som är lätt att ta in osv. Vi kanske gör allt omedvetet, det viktiga är nog ändå att man vet vem man är, att man står för det man säger och gör. Mycket som vi gör och säger kommer från vilka intryck vi får, och det mesta kommer från media. Så vad du än väljer att läsa och tro på, så styr media det.

Idag så har jag och Simone städat hemma i prästgården, vi packade undan lite lådor och plackade undan lite annat som man inte vill se, usch det har varit rörigt hemma nu, men snart så blir det nog bra och då kommer jag lägga upp bilder på huset med, Martin kötta läxor idag, hjälpte honom lite med det också. Har varit en rätt lugn dag med mycket kaffe och lite prat faktiskt. Tog ett bad och höll på att somna (inte det bästa som kan hända kanske) men det var så skönt och avslappnande så ögonlocken blev väldigt tunga. Just nu lyssnar jag och Martin på Star Mile, så jädra bra låt! Måste tacka Mattias, det var han som fick mig att fixa lite album av honom, den enda låten jag gillade med Joshua Radin var faktiskt Winter, men nu finns det lite fler låtar som jag verkligen tycker om av honom.  Imorgon så ska jag nog träffa pappa tror jag, ska bli roligt om det blir av, det var så längesen, saknar honom jätte mycket, det är jobbigt att inte vara med någon som man älskar, det gör dagarna tom liksom, vi träffas inte så ofta, så det är roligt när vi väl gör det  

nu ska jag   och sen        ELLER?!

Inatt så drömde jag världens konstigaste dröm, det var du & jag, vi var lyckliga, bodde i en lägenhet och inredningen var blandad med vaniljdoft och ungkarls soffa. Vi mådde bra, vi gjorde som alla unga par gjorde, lekte i sängen, bråkade, jobbade på nått skitigt bolag, grät och sov. Senare in i drömmen så målar vi i ett hus, vårat hus som vi har köpt, min mage är större än någonsin och vi dansar till lite Larsa och ler åt varandra. MEN det konstiga med drömmen är inte att vi mår bra och är lyckliga, utan det konstiga är min ångest känsla genom hela drömmen och när jag vaknar så vaknar jag med ett ryck, precis som man gör när man drömmer en mardröm.