Direktlänk till inlägg 19 februari 2012
Jag har haft en bra helg, jag var hos min pappa och typ körde skoter och fyrhjuling plus madrass, vilket var riktigt roligt (y) sen på lördagkväll så övningskörde jag och det gick bra, ska bli spännande att ta körkortet, ÄNTLIGEN!! Allt kommer att bli så mycket lättare, och btw så ska jag göra högskoleprovet, fett pirrigt... Men det kommer nog gå bra! :)
Nu över till något helt annat, jag såg nu att jag hade fått en kommentar av (anonym) där han skrev, ja väldigt mke, jag blev tårögd och lite smått förvånad. Jag tänker inte skriva från vem eller riktigt exakt vad men en sak är säker & det är att kärlek inte är lätt, den är inte alltid varm eller mysig. MEN den här killen ger inte upp... Han är lite i bakgrunden, han är ganska blyg, trevlig, snäll och omtänksam, här har jag mitt uppe i mitt antagligen har fått honom att känna att jag har glömt honom, vilket jag såklart inte har. Jag är bara sån som virrar bort både mig själv och allt annat som är rätt. Jag gör allt på rutin, men samtidigt inte liksom, jag dubbelbokar vänner och fester, möten och familj, jag försöker få alla relativt glad, och han den stackars lilla vännen (lite gullenuttig MÅSTE jag va i det här fallet) sitter antagligen hemma och tror att jag skiter i honom, att jag ignorerar och inte bryr mig ett dugg. Han är en hjälte, respekterar allt som har med mig att göra, han tar hand om sig själv, är självständig och detta "pojkvänsexemplar" har fastnat för mig (i guess) och jag i min lilla bubbla har låtit månaderna runnit ur händerna på mig och det känns inte som att man har gjort ett jävla dugg mer än att tänkt på HUR man vill ha det i framtiden, men att leva nu är inget man väljer att göra sen. Så nu gäller det att helt enkelt inse att man kommer att såra någon för att må bra själv. OCH jag vet, att jag får göra allt som har med kärlek i min takt, inte i någon annans. Kommer jag att göra det i min takt? Antagligen inte. Kommer jag göra misstag? Precis lika många som alla andra. Det är inte något jag vill ta med en klackspark, men jag måste nog släppa tyglarna på mig själv lite. Jag gör det jag vill göra, andas och gör det jag vill göra igen. När jag vet vad jag vill göra inom kärleken så gör jag det då.
Jag har inte begärt något av nån kille, jag har inte sagt att dom måste LOVA mig saker, att dom måste vara på ett speciellt sätt, jag sätter inga krav, dom behöver inte bevisa för mig att dom tycker om mig genom att köpa saker, nu sätter jag en vacker text på min vackra (?) blogg som ett eventuellt svar, eller inte? Fin text vilket som.
Now there you go again
You say you want your freedom
Well who am I to keep you down?
It's only right that you should play it the way that you feel it
But listen carefully to the sound of your loneliness
Like a heartbeat, drives you mad
In the stillness of remembering
What you had, and what you lost
Thunder only happens when it's raining
Players only love you when they're playing
They say, women, they will come and they will go
When the rain washes you clean you'll know
Now here I go again, I see the crystal vision
I keep my visions to myself
It's only me who wants to wrap around your dreams and
have you any dreams you'd like to sell,
Dreams of Loneliness, like a heartbeat drives you mad
In the stillness of remembering
What you had, And what you lost
http://www.nattstad.se/Louiseemretsson?id=9951993&m=false Min nya blogg. Alla gamla inlägg finns även där! Puss ...
Jag har ögnat genom 11 sidor av rikspolisstyrelsens årsredovisning. Jag vet helt ärligt inte om jag ska skratta eller gråta... kortfattat kan jag tala om att under rubriken anmälningar så börjar dom (i mina ögon), med bortförklaringar om varför så må...