Nu är jag i stan och väntar på cecilia. Igår var jag och Nicolina i lekparken, åt digistive och gungade.

Sitter på bussen mot cecilia och senare ska vi rocka Gävle!
Puss

Just nu sitter jag med Nicolina ute på balkongen, hon gör läxa och jag svullar kaffe.
Skriver mer sen.

 jag har varit i lekparken. Jessika gjorde klart två saker för mig:

1. Dom där blommorna får vi inte plocka för att nån kan ha planterat dom där.

(Vi är vid ett dike och plockar vitsippor)

2. Bara stora tjejer vågar gunga såhär högt, pappa är inte en stor tjej, han är en fegis. 

japp. Helt rätt, pappa är inte en stor tjej.

Idag ska jag hem till mor och retas lite med barnen, mysa med Dalle och typ pussa på Gustaf. 

Jag ligger i sängen, kikar runt på lite bloggar som jag gillar. Ni vet, spiderchick och annat trevlig. Då kommer Gustaf in och ska dansa samba, ler jag?

Svar: Ja, fast i hemlighet, inombords,  men jag måste liksom hålla mig från att inte garva. INTE GARVA, varför? Annars blir det antagligen krig i sängen med händer överallt som ska kittla mig bakom örat och på benen & eftersom jag vet att vinsten är hans och inte min så måste jag helt enkelt hålla mig. Jag har ingen ork i kroppen, känns som att alla muskler är borta, jag är en överkokt spaghetti idag. 

Nu får ni en bild på vääärldens tuffaste Dalle genom tiderna. Han kaxar sig mot en katt som har ett huvud lika stort som Dalles kropp. 

En viss "anonym" undrar hur jag vill att mitt liv ska se ut & hur det ser ut sen jag bestämde mig för att börja skriva, om jag väljer bort vissa saker för skrivandet och om jag tror att jag alltid kommer att skriva, sen undrar "anonym" också vad jag har lärt mig under utbildningen, vad jag är bra på och vad jag vill bli bättre på. Här kommer det någorlunda svaret jag kan ge idag!

Hälften av mitt liv är bestämt, det är liksom klart vad jag vill göra och vart jag ska göra det, nu sitter jag med steg som ska ta mig dit. Första steget är såklart utbildningen. Först gick jag media i gymnasiet och nu går jag professionellt skrivande på högskolan. Det året som har gått har jag lärt mig mycket via utbildningen. mycket om mig själv och hur jag ser andra. Jag kan ha blivit mer tillbakadragen än förut vilket har lett till mindre drama och mer glädje. Ingenting att klaga på alltså. Nästa steg är ju att klara tre år, komma ut i världen med en nyfikenhet och så pass mycket under fötterna för att uttrycka sig i i ord och fånga läsare.

Jag har lärt mig att kanske inte alla gånger tala om vad man kan, vad man vet och vad man tycker. Ibland är det faktiskt bättre att vara tyst, jag liksom väljer lite mer nu när jag öppnar käften & framförallt varför jag väljer att göra det.

Skrivandet går före det mesta, kanske för att jag älskar det. Det är mitt, mina texter är mina verk & kommer alltid att vara det, mycket kan tas ifrån mig, exempelvis kärlek och vänner kan ändras drastiskt, men mitt skrivande har jag alltid kvar. Jag lägger det aldrig åt sidan, utan försöker balansera vardagslivet med det, jag kan lägga undan mina texter ibland för att umgås med folk men när jag väl sitter vid datorn vill jag helst göra klart det jag håller på med innan jag tittar på en film med polarna eller tar en kaffe med mamma. 

Jag försöker alltså hitta en balans mellan verkligheten och mitt eget. Om ni fattar. Jag kommer alltid att skriva, det vet jag. Finns liksom ingenting annat jag skulle kunna uttrycka mig bättre i. Just nu behöver jag fler verktyg för att nå ut till folk, jag måste nog bli bättre på att läsa igenom mina texter innan jag lämnar in dom. Oftast försöker jag ta distans från dom för att inte fastna. 

Så vad kan den andra hälften av mitt liv bestå av tro? Kärlek, vänner, familj, boende & annat man behöver för att komma framåt, det är även något jag inte har kontroll över.  

Framtiden med alla andra vet jag inte hur den ser ut. Det får jag helt enkelt fantisera om. 

Hoppas svaret duger :)