Hela livet snurrar, man liksom glömmer det dåliga, vill alltid frambringa det bättre, aldrig visa sig svag, aldrig tveka, ta vara på dagen. Leva nu, ändå blir det lögner, svek, gråt och det kastas saker över rummet. Det blir tomt och man undrar om man någonsin kommer klara av sin egna känslor. Så hur mycket ska man orka? Hur mycket ska man ta innan det brister? Man ska kliva upp nästa dag igen, ta tag i skiten, vara stolt över sig själv, lära sig av misstagen. För det gör ingen skillnad att man grubblar över vad som kunde ha hänt, man mår bara sämre. Eller? Jag tror inte att man ska göra allt så svårt, man ska inte ta allt på så jätte stort allvar. Och OM man gör det, om man känner att något inte stämmer, fixa de då. Börja med DIG själv. 

Om man är i ett förhållande tror jag det är viktigt att fråga saker, alltså inte överdrivet mycket men man kan ju alltid välja att inte svara eller hur? Det låter värsta dumt, men man behöver inte tala om allt om man inte vill, men då ska man komma ihåg att inte ställa det kravet på den andra heller. Jag tror många lever i förhållanden med krav, för många onödiga regler osv. Jag menar man vet ju att otrohet är dåligt i ett förhållande, det är bara sunt förnuft som gäller. Om man är tillsammans så ska man inte ens behöva ta upp en sån sak, händer det så händer det. Man kan ju försöka ta sig genom en otrohet,  jag personligen tror det är jätte svårt. Tilliten försvinner och det är jävligt svårt att bygga upp den, om det ens går. Om man vet vart man har varandra så anser jag att man har kommit långt i ett förhållande, sen är det alltid svårt att skriva om sånt, jag menar man hamnar ju i olika situationer som kan vara otroligt svåra. Bråkar gör ju alla, mer eller mindre. Man behöver ju inte dramatisera exakt allt, det tar för mycket energi av en, chilla mannen, jag dricker vin liksom. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://www.nattstad.se/Louiseemretsson?id=9951993&m=false Min nya blogg. Alla gamla inlägg finns även där! Puss ...

Jag heter Cecilia, men kallas i vanliga fall för Zizzi. Jag bor i Hudiksvall men går i skolan i Gävle. Pluggar till make-up stylist. Ni kanske undrar nu, hur jag känner Louise. Vi är kusiner, men nästan som syskon. Eftersom jag inte har någon storasy...

Hur stilad får man bli?  Jävligt stilad om man heter Fredrik tydligen.      Igår bjöds det på alkohol, skratt, kortspel och en och annan diskussion. Idag har jag suttit med rikspolisstyrelsens jävla årsredovisning, ska försöka få lite inspo t...

Jag måste landa nu. Ibland är det skönt att få hjälp med det. Landningen alltså, Janne är bra att prata med. Han vet så mycket mer än mig och jag behöver nån som tar mig ner lite på jorden faktiskt. Snart ska jag sätta mig ner med mitt språk, min sti...

Jag har ögnat genom 11 sidor av rikspolisstyrelsens årsredovisning. Jag vet helt ärligt inte om jag ska skratta eller gråta... kortfattat kan jag tala om att under rubriken anmälningar så börjar dom (i mina ögon), med bortförklaringar om varför så må...